Hejsan,tänkte bara säga att livet är fullt av frågor som vi inte alltid kan svaren på.
Likaså är mitt huvud fullt av frågor som jag inte kan svaren på.
Jag vet att mitt liv är lite upp och ner just nu,det är bara mycket som pågår,är det inte det ena så är det de tredje.Jag vet inte riktigt var jag står någonstans helt enkelt,vad jag vet att att jag sätter Leistur framför allt och alla just nu,för att han är hela min värld.
Såklart är skolan viktig,men just nu ligger jag bra till i alla ämnen jag har i år,värre är det med de ämnena som jag hade förra året,som jag tydligen skulle måste lämna in denna period annars måste jag tydligen göra om hela kursen,så de känns lite körigt,men jag har inte orkat ta tag i det änu.Ska göra det så snart som möjligt!
Och kärleken?Just nu känner jag bara att vafan ska man med den till? Inte riktigt men ungefär,det är en kille som verkligen går mig på nerverna och nojsar om att han vill ses och jag kommer med ursäkt efter ursäkt,för att för det första känner jag inte kille,har ingen jävulsk aning om vem det är,men han värkar då inte helt fullt normal,och ja för det tredje så är jag absolut inte redo för ett nytt förhållande nu.
Medans jag kommer på dessa ursäkter,kommer jag fram till att de inte helt o hållet är ursäkter..för att det i stort sätt är så de ser ut?
Jag går i skolan sent de 3dagar jag är i skolan,jobbar sent på torsdagar och slutar tidigt varannan fredag,de helger jag är i sverige är jag oftast ut i stallet och jobbar hela helgerna,för att jag dels älskar att vara där och dels för att jag prioriterar Leistur högt.
Efter skolan är jag oftast trött och orkar inte träffa någon,förutom mina närmsta vänner som ändå bor nära.
Fast det är klart att jag någonstans kan klämma in att träffa folk,men att börja lära känna någon ny människa som jag inte vet ett dugg om,nej tack det har jag verkligen inte lust med i nu läget.
Nästa grej handlar om en annan person,som jag alltid har kunnat prata med och aldrig riktigt gett en chans till att få vara den delen av mitt liv han skulle vilja vara.Grejen är bara den att efter allt tufft jag har haft i mitt liv det senaste året,så är det honom jag har pratat om allt med,så grejen är den att han mer än någon annan borde förstå varför jag inte känner mig redo och är rädd.
För jag vet att han är killen som kommer göra mig lyckligast i världen om jag bara ger honom chansen.
Och just på grund av det så är det änu svårare,för att jag vet denna gång hur mycket det är som faktiskt står på spel. Och det är klart som fan att man inte vill förlora en sådan människa,men om man inte känner sig redo änu? är det värt att säga nej och kanske aldrig få chansen igen?eller är det värt att ta risken som kan leda till något bra?
Det är min stora fråga just nu.
Sen vet jag inte heller hur det skulle funka,med tanke på att jag spenderar de flesta helger här i sverige och då är jag inte ens hemma.skulle jag börja fara till åland varje helg så skulle jag behöva rida leistur alla dagar i veckan,vilket betyder att de blir tufft för honom också att inte få någon vilodag emellan.Och till på de skulle jag nästan behöva flytta ut till stallet för att det skulle funka.
Så jag vet inte, var går jag härifrån?
Hur fortsätter jag?
Så många frågor så få svar,om jag bara kunde få alla besvarade,om jag bara kunde få min framtid satt i händerna på mig.Tänk hur mycket enklare det skulle vara?
Istället ligger jag här och funderar över mina val,för att jag vet att gör jag det som känns bäst för mig just nu så blir någon annan ledsen,gör jag de som känns bäst för mig just NU kanske jag ångrar det så in i tusans lite senare.
Det är så svårt,och jag vet vad mitt hjärta säger,men jag har så svårt att lyssna för att jag är så rädd för att veta vad som händer därnest.
Nu vet ni var jag står i mitt liv igen,sorry dålig uppdatering,en dag ska jag skärpa till mig och uppdatera ofta, tyvärr är inte den dagen idag !:)
I love you because you are different
Rebecka
