Hej.
När jag en gång i tiden för snart ett år sedan var tvungen att välja rätt eller fel,så frågade en mycket klok kompis mig "När något bra händer dig,vem är den första du vill berätta det för?"
Jag behövde inte fundera mycket på den frågan fören jag svarade.
När jag väl gett mitt svar visste jag att jag så var ut och cyklade och hur orättvis jag var.
Kanske var det de jag ville eller behövde just då,men allt som kom med det var de sista jag ville.
Jag tror att man vet när det är rätt,när man vågar satsa,när man vill släppa in någon.
Jag öppnade aldrig mina dörrar helt då, och jag är än idag väldigt glad över mitt beslut.
Förmodligen hade jag kunnat bli lycklig och fått allt vad jag ville ha, men de finns någon annan som gör mig 100 gånger lyckligare än vad någon nånsin kommer kunna göra.
Fortfarande idag är svaret på frågan samma namn,kommer förmodligen alltid vara samma.
Än idag får jag inte dela min lycka med den jag mest av allt vill.
Mycket har hänt och mycket har förändrats,men vad jag har lärt mig är bla att förlåta.
De små och få sakerna som har sagts är de ända hoppet jag har,jag väljer att lita på orden även om det är de som kan skada mig mest.
Men vad jag har förstått så ska lite hopp aldrig skada?
You're still the one I run to
The one that I belong to
You're still the one I want for life
(You're still the one)
You're still the one that I love
The only one I dream of
