6/10-06 Var jag lyckligare än någonsin förr.
Sjätte oktober tvåtusensex.
Den dagen hoppade jag av glädje och var så tacksam över vad som just hade skrivits i mina händer.Jag trodde inte att det var sant.
13/10-06 Var jag så nevös,det var allt jag pratade om hela dagen,kunde inte koncentrera mig i skolan alls,jag bara längtade tills klockan skulle bli 23.00.Hoppade upp och ner hela dagen kunde inte sitta still ens en minut.Allting var klart och fixat vi skulle göra ett litet byte bara så enkelt var det men gud så spännande!
Jag var då en helt vanlig 12 årig tjej som sen jag var 3 hade drömt om att få en egen häst.
Eller vanlig och vanlig,vanlig har jag aldrig varit men jag var 12 år och hade mina drömmar om en egen häst.
Den 24/9-06 hade jag varit på en konsert i globen med min mor,far&bror.Hade varit på en bra konsert med Bryan Adams,sov på ett hotell på natten och dagen efter skulle vi fara in till Marica för att jag hade tjatat så mycket om det.
24/9-06 Var vi framme hos Marica på förmiddan,tanken var att jag skulle få ha roligt och rida,bara på kul sådär (mina föräldrars plan) Så jag testade 2 hästar som var till salu.
Första hästen var så söt och speciell,fastnade lite för ansiktet redan i stallet fören jag ens han testa den.Men wow vad jag svävade på rosa moln när jag hade börjat rida,jag var så förstummad att jag helt glömde bort att testa hästen i andra varvet.
Jag var som förstenad där i sadeln,jag ville absolut inte hoppa av hästen.Allting var perfekt,hittade inte ett enda fel på hästen.
Andra hästen,var söt på sitt eget vis,det var också en speciell häst.Hade fin stam och var bra bedömd och väldigt fina steg,lite hetsigare i ridningen än den första. Det fanns 5 gångarter och jag testade ju såklart alla,men jag kände mig inte riktigt bekväm på den hästen för att jag hade fallit så hårt för den första.Men gooood vad fin häst den var,en perfekt tävlingshäst!
Vilken tror ni att jag valde? Gick jag efter insidan eller utsidan?Gick jag efter det som stod på papprerna eller de papprena som var blanka?
Marica hade tidigare under den veckan mejlat mig att hon hade hämtat en häst från island som hon trodde att jag skulle tycka om.Som hon trodde att skulle passa mig. Och goood damn vad hon hade rätt.
På Island var det en 9årig pojke som hade ridit på hästen och haft den som sin egen.Vad man tänker då är ju wow då måste det vara en riktigt snäll häst som vem som helst kan rida! Men de som tror de måste jag bara få fråga har ni någon gång sett hur de rider hästar på Island?
Jo de tar hästarna,sätter på en sadel,träns och sen sitter som upp och då ska de gå framåt direkt..anyway inget jag gillar och absolut inte mitt sätt att göra saker på.
Hästen var tränad till att så fort man satte sig upp skulle han springa iväg. Så ni kan tänka er att jag hade mycket jobb framför mig med den hästen.
Men hästen var värt allt hårt jobb och all tid jag spenderade med honom ist för med matteboken.
Hästen var mitt allt,han var hela jag. Och vad jag älskade hästen !Vad jag svävade på moln varje gång jag satt på hans rygg,vad jag flög omkring bland molnen och bara var så förälskad.
Även om det var väldigt mycket hårt jobb i början,och tog flera år före jag fick hästen som jag ville,så var jag inte riktigt klar tills nu.
5år 1 månad och 6 dagar,det är hur länge jag har fått vara med i min hästs liv,både genom ont och gått, för de senaste året har han inte varit på topp... Och jag har gjort allt jag har kunnat för att få det bra igen.Men för att få det bra nu,skulle jag behöva byta ut nästan varje ben i hästen,och det har jag inte pengar till,vet inte ens om det går ? Skulle iaf vara mera pina för honom än vad detta är.
För jag ser hur han lider och det är det värsta som finns,det är som en mamma som ser sitt barn skadat.
I de här fallet är jag mamman som är hjälplös och hjärtekrossad.
Det jobbigaste med det här hela är att jag verkligen är hjälplös,det finns inget jag kan göra,förutom att skriva under dessa papper på en anmälan om en ny utdömmning.
Jag sitter med beslutet om liv eller död i mina händer. Och hur illa det än låter så är det döden som är mitt slutgiltiga beslut.
För att hästen lider mer än någonsin,har har ont över allt,han har tappat glöden i ögonen.
Det hemskaste är att den häst hästen gör precis vad man ber honom om,fast han har så förbannat ont över allt,så gör han precis vad man ber honom om.
Han är så underbar så att jag vet inte vad.Det är varför tårarna faller mer än någonsin förr.
För jag hade hittat lyckan i mitt liv,och nu blir den tagen ifrån mig.
Vad har jag gjort som är så illa att jag behöver bli bestaffad så här hårt?
I love you because you are different
Rebecka
