Bara för att min pappa är så speciell på något konstigt vis så han kan bara tänka allting negativt just nu ? fick jag höra..
Hans kommentarer när jag ska fara till kompisar i stället för till honom är alltid något liknande som
" ska du fara ut och supa nu igen e de därför du ska sova borta, ja då får du ingen hjälp av mig sen"
Något i den stilen.
När jag bodde hemma var jag aldrig rädd, eller rädd kanske är fel ord?
Men i alla fall så när jag borde hemma var jag inte de minsta rädd eller brydd överhuvudtaget , jag sa att du ska jag till janina och han kunde säga vad han ville jag brydde mig inte.
De är inte så att jag riktigt bryr mig nu heller om hans kommentarer, tycker bara att de är väldigt jobbigt att höra att de är så han ser på mig ?
Att varje gång jag inte är hos han och vill vara med någon kompis så ska vi ut och supa?
De jobbigaste nu för tiden är ju att jag inte ens vågar berätta för honom vad jag tänker göra, att nu tänker jag fara till janina och sova där inatt tex.
För att han blir som en helt annan människa när han får höra att de inte går enligt hans planer ? när han inte får ha kontroll över mig ?
Då är frågan hur han vågar låta mig bo själv i norrtälje :o
Men de har varit en stor fråga ända sen jag fick flytta kan jag ju bara säga.
En annan rädsla är nog samma som många andra har, rädd att starta något nytt för att man är rädd för att bli sårad på samma sätt ?
Sen är jag ju rädd för ormar som jag skrev i mina fobier.
Slash
Rebecka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar