Hejsan alla,jag har inte varit så duktig på att uppdatera här,tänkte skriva en uppdatering om mina tankar och känslor kring allt just nu,och lite nya saker i livet:)

Tänkte börja med bilden här ovan,tycker att den är ganska rätt.

De fanns säkert en anledning till att den här personen kom in i mitt liv,och vi hade många roliga,knäppa och galna stunder ihop,och jag kände att de var någon som jag kunde prata med den perioden som jag hade de som tuffast.

Men jag märkte också med tiden att det alltid var jag som fick höra av mig om jag ville ses,och som hon alltid brukar säga "sanningen kommer alltid fram" så det är dumt att ljuga.

Det tycker jag faktiskt att de är,jag ogillar verkligen falsa människor,det är det värsta jag vet,skulle nästan hellre vara med ORMAR än falska människor..

Och ja skulle jag se en riktig orm så skulle jag nog nästan svimma,så då förstår ni hur mycket jag ogillar falska människor.

Och jag måste säga att ja alla pratar skit ibland även jag,men jag förstår mig inte på människor som pratar skit om en när man inte har gjort dem ett piss?

Jag måste också säga att jag trodde inte att den här människan skulle prata skit om mig,kanske jag inte kände henne tillräckligt?

Det är tråkigt när man kastar bort tid på människor som i slutändan tydligen bara vill än illa iaf :/

Men jag känner att jag har upplevt tillräckligt många falska människor i mitt liv,så jag tar avstånd direkt när jag får höra något av någon som jag vet att inte ljuger.

Jag förstår om hon är ledsen för att hon inte tog chansen när hon hade den,men jag tycker inte att de ska behöva gå ut över mig ändå,för jag har inte någonsin gjort henne något.

Egentligen skulle jag vilja prata med henne och förklara varför saker är som de är,bara för att visa att jag är en bättre människa som försöker förlåta,men å andra sidan varför ska jag ödsla mer tid på någon man bara är värld ett korn på en kornåker för?

Så jag känner att jag behöver få ta mitt avstånd och inte ha mer kontakt än nödvändigt,för min del iaf.

Sen kan jag inte be någon annan att sluta umgås med henne,de är helt upp till dem själva.

Jag tycker att man kan välja allt själv här i livet,jag tänker inte vara nån som försöker stoppa någon att göra något,även om jag inte gillar något så ska väl inte de få hindra någon annan än mig själv.

Lite gladare känslor:)

Har fått en häst som jag har börjat rida och ta hand om:)

Just nu håller jag på sätter igång henne,men sen om några månader kanske jag har mig en riktigt fin tävlingshäst,för oj vilka gångarter säger jag bara!

Ingen dålig häst måste jag säga,även om hon var lite knasig som ung så har väl de mesta gått över nu.

Men lite galet och farligt ska det vara för att det ska vara kul:)På så vis blir de lite mera spänning i det hela:D

Tävlingssuget bara suger i magen!!!

Den där härliga känslan av att sitta på hästryggen,rida till musik i kavaj o vita byxor,hälsa på domarn och sen bara rocka hela programmet:)

Fy fan vad jag längtar!Fast de kommer inte bli en billig tid i mitt liv känner jag,med tävlingsavgifter,bensinkostnader osv,men jag lovar att de kommer vara så jävla värt de!

Börjar komma lite tillbaks i mina banor i livet :)

De har tagit sin tid,men nu börjar brickorna falla på plats igen,har till och med tillkommit brickor som gjort allt så mycket bättre!:)

Tillexempel min underbara pojkvän ♥

Så jävla söt bild:)

Jag älskar när han ler sådär barnsligt gulligt:)

Så jävla söt kille!

Är väldans glad över att jag har hittat honom,han gör mig väldigt glad,även om han gör väldigt dumma väl ibland,speciellt för sitt eget bästa,men man lär sig av sina misstag:)

Snart är det ett halvår sen jag träffade honom,lr ja öppnade ögonen för honom.

Och jag är väldigt glad över att jag gjorde det,fast det var de sista jag ville just då,så var det nog de bästa som kunde ha hänt mig vid den tidpunkten:)

Jag saknar mest att få vakna upp bredvid honom varje morgon,sex nästan varje kväll,ett "jag älskar dig" när han for hemifrån på mornarna.

Jag saknar att få vakna upp hemma hos honom,och känna tryggheten i att de här är hans ställe där han låter mig vara helt ensam.

Nu kommer det ta länge fören jag får känna den känslan igen,räknar inte med mindre än ett halvår,känner att de kommer bli lite jobbigt,men de e väl bara att finna sig i det:p

Och jag har alltid mamma&pappa,och mormor&morfar att fara till när jag kommer till Åland.

Trodde att de var slut på det,men jag kommer nog aldrig komma bort ifrån dem (:

Det är väl en trygghet de också,men jag skulle gärna ha något "eget" både på Åland och i Sverige,men de funkar ju inte att ha allt,de har man fått lära sig många gånger.

På de viset får jag ju spendera mer tid med mina föräldrar och mindre tid på sex :)

Det är väl bra det med kanske,vad vet jag:)

Jag älskar iaf mina föräldrar och ska vara tacksam för att jag får komma dit de gånger jag kommer till åland,kommer bli lite småjobbigt när mamma ska flytta också.

Snart är alla sällen jag har "växt upp på" borta.

Men att men att thats life,man måste väl växa upp någon gång och inse att man inte kan ha allt man vill ha kvar,e lite så alla jävla kläder jag har,vägrar slänga något för att jag kanske använder det någon gång:p

Jag samlar på mig allt för mycket saker,och jag vill aldrig flytta ut härifrån för då kommer jag måsta slänga massor :(

Och om jag flyttar ut härifrån förlorar jag all trygghet jag har kvar,de ända stället som jag vet att är mitt.

Men som sagt de är åtminstone ett år kvar fören något sånt händer,o då får vi se vart jag tar vägen i mitt liv.